hunduppfostran

Jag förstår mig inte riktigt på den här vågen av uppfostran av husdjur. Främst har jag stött på det när det angår hunduppfostran. Det verkar som om man är så rädd att någon skall påstå att man misshandlar hunden att det inte längre är okej att ens säga ifrån.

Klart att så kallad positiv förstärkning är en superbra inlärningsteknik, men i vissa fall är det ingenting man vill lära ut, bara visa att inte hunden har rätt att göra något visst. Hundar och katter, ja antagligen alla djur, säger ifrån till sina flockmedlemmar. De visar att det där var inte okej! Men vi människor får inte göra så till våra husdjur utan skall istället, till exempel, ge en köttbulle hunden INTE tuggar på skorna. Det blir många köttbullar på vägen till uppfostran.

När jag gick i högstadiet läste jag tyska. Mina klasskompisar läste franska, och den allmänna uppfattningen hade blivit att det var helt okej att inte ha gjort läxan. Lärarinnan tog till en taktik, som jag tycker påminner om modern hunduppfostran. I början på lektionen gav hon en godis till varje elev som kunde svara på en fråga som hade givits i läxa. Var man inte sugen på godis den dagen kunde man alltså slippa göra läxan. Smart.

Högskoleelever och hundar är smarta. Kom ihåg det!