väntans tider

Jag tycker synd om alla vänner, och kanske främst alla nya bekanskaper, som alla får höra hela historien om min systers snart nyfödda dotter. Allt vet de. Att hon har en ung och vacker mamma, att hon skall bo här i Lund, att hon är ovanligt stor för sin icke-födda-ålder, att hon har rikligt med hår och att hon är första bäbisen på länge i min släkt. De verkar inte riktigt så intresserade som jag kanske hade hoppats, eller jag vet inte ens vad jag hoppas att de skall vara. Jag kan bara inte knipa käft.
En sak är säker, den där lilla tjejen som snart är ute ur min systers mage är väntad av alldeles väldigt många. Och moster Esther längtar ända nerifrån tårna.

Botaniska trädgården påminner om Londons parker.